Primaniltja

Jag såg verkligen mig själv snyggast i den där skidbacken. Det gjorde ni också va? Men inte blev det någon skidresa och där försvann även målbilden och allt bara rann ut i sanden. Var på sista Itrimmötet igår så nu är jag inte längre medlem där utan ska klara mig helt själv. Mitt träningskort där har också gått ut så nu står jag här helt förvirrad och vet varken ut eller in var jag vill träna och vad jag vill träna. Varit ute och sprungit kortare sträckor vilket har gjort mig pepp. Men i söndags skulle jag ut igen o då snöade det, i måndags fick jag jätteont i magen och mådde verkligen jätteilla (för att betona ur illa det var) igår jobbade jag sent och likaså idag och skulle förbi lite affärer efter det och vips är motivationen som bortblåst. Varför försvinner den så fort? Något som jag verkligen har förlorat är målbilden. Det är ju något som är bra att ha (som tex den det snyggingen i skidbacken)men när man börjar fundera vem gör jag detta för och mår jag verkligen bra av det så är det ju målbilden som inte är tillräckligt klar. Måste ta o leta fram en målbild och få motivation. Är dock väldigt mycket annat som är lite upp och ner i livet just nu så kanske det påverkar också. Med nya tag så ska väl allt bli bra igen. Eller allt är bra men jag måste hitta lite nya vägar här i livet, kan inte stå stilla och trampa på samma punkt bara. Så nu har jag även skickat iväg en intresseanmälan till crossfit så hoppas det ska bli ordentligt träning av. Mot nya mål!!

Någa lopp som jag har satt upp som mål finns redan iaf:

12 maj - 1 mil med jobbet
2 juni - Vår Ruset
5 september - Tjejmilen

//K