Primaniltja

Har ni tänkt på hur lätt det är att säga till folk som har ont nånstans eller mår dåligt att gå till doktorn. Men hur sällan man själv lyder det rådet? Har haft ont i magen till och från i över en vecka nu. Kunde inte sova inatt då jag hade så ont och jag brukar ändå tåla ganska mycket och inte visa mig svag utan klara av jobb och allt annat iaf. Men idag gick det inte. Var som vrak när klockan ringde och inte hade magontet gett med sig. Blir hemma från jobbet och tänker att det ger väl med sig snart och bara hoppas på det bästa. Tills chefen smsar tillbaka och säger att jag kanske ska kolla med vårdcentralen då jag nämnde redan förra veckan att jag hade ont. Efter lite tänk så ringer jag dit men får inte telefontid förrän flera timmar senare. Sköterskan i telefonen frågar lite och säger ja det är ju kroppens sätt att säga att nått är fel. Jo tack det vet jag också men jag vill veta vad det är för fel. Ja du får ju komma in akut annars är det dåligt med tider och finns inte förrän efter påsk. Nämner att jag åt ute förra måndan och mådde jätteilla efter det. Hon kollar då omkring efter tider och säger att ja det kan ju vara bra o kolla upp det. Vänta ska jag se, o så kommer hon tillbaka och säger ja men du kan komma kl 8 imorn så får vi se vad doktorn säger. Så imorn måste jag väl visa mig svag och gå till doktorn och berätta att jag har ont. Snacka om att doktorer får känna hur de har överläge över sina patienter. Eller så kanske det bara är jag som är dålig på att erkänna att även jag kan vara svag ibland.

//K